Tre sossar. En har ingenting med nedan artikel att göra. Men passar ändå in på nåt sätt...
Man blir vad man äter, heter det ju. Och i Peter Kennerfalks fall så är det lätt att tro att det är den gamla sosseregeln som gäller: "Anklaga alltid andra för vad du själv är...".
Men jag tror att den stackars Kennerfalk i själva verket menar någonting annat. Jag tror att det handlar om hans egen oförmåga och besvär i att finna sig i sosse-hierarkin (som har stora likheter med en hundflock) .
I själva verket handlar hund-uttalandet om hans chef Marita Ulvskog. Det är Marita som är den "dreglande hunden" som hemsöker Kennerfalk om nätterna. Det är min 25-öres analys.
Den här gången stod Maciej Zaremba (?) i vägen för Kennerfalks förtryckta vrede. Vem står på tur? Källan till vreden kanske?
Externa länkar: SvD DN
Twingly.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Med din blogg-kommentar träffar du mitt i prick: "Marita, den dreglande hunden", det var det Kenneth menade men inte VÅGADE skriva Marita.
Därför gjorde Kenneth som de flesta andra sossar:
1. På betald arbetstid smutskastar man någon slumpvis utvald svensk utan medlemskap i partiet (kallas internt "en Kenneth"), eller
2. Så super man sig redlös på medlemmarnas bekostnad för att sen skrika "svartskalle" och andra glåpord (kallas internt "skön och fin, Sjödin").
Folkhemmet har blivit ett sossedagis!
Dum dummare dummast var föregående bloggkommentar.
Synd att Kennerfalk inte klarade det pedagogiska problemet att förklara varför fackföreningsrörelsen behövs. För honom är det så självklart men inte för åsiktsmotståndare.
Vill man få gehör i bloggosfären och vill bli ihågkommen för sina sina åsikter rekommenderar jag alla att vara djävulusiskt elaka.
Skicka en kommentar